Förra helgen tog jag bilen norrut i riktning mot Stockholm. Efter att ha hämtat upp Hannes så styrde vi mot Tyresta nationpark. Det var mitt första besök i den väldiga parken så det kändes skönt att ha en erfaren nationparksgäst med sig som guide. Vi hann såklart bara upptäcka delar av parken tillsammans, så jag gör gärna fler besök framöver. Visar här två bilder från skymningen, från en av de platser som jag tyckte allra bäst om.
10 kommentarer:
Nu blir jag lite förvirrad, var inte du med på andra bilden?
Hur som helst så förstår jag att du tyckte om platsen, den är vacker. Det ser helt ut som en plats värd ett besök.
Fina bilder med alla trädstammar och grenar.
Det spökar i skogen!
Tack så mycket Lena... :)
Ha ha ha!!! Det är tydligt det för nu är spöket visst på plats igen :D
Kroppsligt vemod. Så där som det kan kännas på insidan... jag ser två inre landskap. Och givetvis finns det mycket längtan/saknad. Kroppen vrider sig i olika riktningar och känslor spretar åt olika håll. Att treva sig fram efter svar, leta och känna sig för... två bilder som känns väldigt personliga. Starka bilder, Gustav. Jag gillar båda två - mest bild 2.
Ha ha ha!!! ;)
Visst är de uttrycksfulla, trädkropparna, och kanske säger de även något om hur man kan känna sig som människa.
Varmt tack Malin, för den fina kommentaren! :)
Roligt att du gillade turen! Jag hoppas vi kan ta oss dit fler gånger tillsammans. Kanske en tjädertur framåt vårkanten? :-)
Stora arealer att upptäcka! Ja, kanske en vårtur... :)
Spännande bilder - hoppas på att få se fler självporträtt framöver! :-)
:)
Skicka en kommentar