På den snöklädda kullen...

Från sin plats på den snöklädda kullen fångar den min blick. Lodjuret, i den vintriga Kolmårdsskogen, nu några år sedan...

Idag för ett år sedan...

Idag för ett år sedan mötte jag det här lodjuret i Kolmårdsskogen. I år med den snöfattiga vår vi haft har det varit svårt att se några spår alls längs skogsvägarna. Drömmen om nya lobilder får leva vidare i fantasin, utan bränsle från färska kattavtryck i nysnön...

Mitt fotoår 2019...

Mitt fotoår 2019 har nått sitt slut. Som tidigare år kan jag konstatera att det även i år blivit en hög andel djurbilder som tillförts arkivet. Bland särskilt nämnvärda möten kan nämnas den tjädertupp som i början av året förirrade sig in i uppväxtbyn Åby, och bjöd på utmärkta bildmöjligheter i snön.

Minst sagt speciellt var också vårens möten med de spelande orrarna på en myrmark i Kolmårdsskogen, dit Jocke tog med Mårten och mig. Varmt tack Jocke! Jag minns också flera fina möten med kattugglor och sparvugglor, hökuggla och berguv samt ett hastigt möte med lappuggla.

Speciellt var också den stationära praktejdern i Bråviken, en art jag aldrig sett tidigare och som under sommaren bjöd på flera nära möten. Årets största upplevelse var dock utan tvekan mitt möte med ett lodjur i Kolmårdsskogen. Milda makter! En vild men oskygg katt som lät sig fotograferas när det för att vila lagt sig på en liten kulle, till synes svettig efter sin framfart genom skogen, gissningsvis på jakt efter någon av de två spelande tjädertuppar som jag såg strax innan.

I övrigt bjöd också våren på några nya möten med den lilla sparvugglan i Kolmårdsskogen, ett kärt återseende med denna minsting bland våra ugglor, som jag ser fram emot lika mycket varje vår. Våren innebar som vanligt ett ökat antal fågelmöten i skogarna, bland annat med tranor och en energisk gärdsmyg i vårsolen.

Under sommaren blev det som brukligt ett antal morgonturer i Sankt Anna skärgård, som bjöd på flera fina rådjursmöten bland innerskärgårdens ängsmarker, här ovan i det första morgonljuset. Sommaren bjöd också på fotografering av flygande fåglar, bland annat tornseglare i mina nya hemmakvarter i Norrköping. Sommaren minns jag också särskilt för det fina mötet med ekoxar i Sankt Anna och de möjligheter de gav till olika sorters nya bilder. Fantastiskt!

Ute på Vikbolandet minns jag mötet med svarthakedoppingarna i sin damm. Någon häckning fick jag dock inte uppleva detta år. Vid ett litet vattendrag i Kolmårdsskogen försökte jag mig på nya bilder på skräddare, där bland annat bilden nedan blev till. Under hösten minns jag också särskilt möjligheten att fotografera öringar, som vandrat upp i vattendragen från Bråvikens stränder. En annorlunda upplevelse, som bröt av fint i höstens landskapsfotografering.

Tack till er som besökt bloggen under året, lämnat kommentar här eller på annat sätt. Ett urval av bilder från fotoåret 2019 finns här!

Lodjursprofil...

Ännu en bild från vårens lyckosamma möte med lodjur.

Öga mot öga...

Hittade den här bilden från mitt lodjursmöte uppe i Kolmårdsskogarna, under vårvintern i år. Ser verkligen fram emot fler möten med lodjur framöver... tänk att ännu en gång få möta lodjurets blick genom kameran...!

Lodjursporträtt...

Bjuder på ytterligare två bilder från lodjursmötet i Kolmårdsskogarna i mars månad, starten av parningstiden för lodjuren enligt litteraturen.

Lodjuret Love...

En serie bilder i svartvitt från det fina mötet med lodjuret Love. Bilderna är från mars månad, någonstans i Kolmårdsskogarna. Längtar till nästa gång jag får chans till nya lodjursbilder, om någonsin...

Lodjur i kvadrat...

Bjuder på två svartvita bilder till från lodjursmötet tidigare i mars.

Jag ser dig...

Fantastiskt att få möta lodjurets blick ute i Kolmårdsskogen.

Lodjur i Kolmårdsskogen...

Helt plötsligt var det bara där, lodjuret. Detta djur som jag aldrig fått se i det vilda, ofta betraktat som de djupa skogarnas skygga vilt. Så otroligt oväntat och häftigt att få uppleva! Stirrandes mig rakt i ögonen... Jag har fortfarande svårt att förstå att det hände...

Makalös morgontur...

Det känns av flera anledningar riktigt roligt att få skriva det här inlägget. De här raderna innebär att jag nu skriver inlägg nummer 1500 här i bloggen (tidigare jubileum 500 och 1000), vilket jag uppmärksammar med att visa fem djurbilder från en makalös morgontur i Kolmårdsskogen nu i helgen.

Morgonens första djurmöte var en grupp kronhjortar som stod på ett litet hygge. Dessa stora och ståtliga hjortdjur som är något av en karaktärsart för Kolmårdsskogarna. Trots att de placerat sig relativt nära vägen hade jag tur, de annars så skygga hjortarna stod kvar när jag tog stöd med kameran mot bilen för att fotografera i det svaga gryningsljuset.

Nästa stopp på min väg genom skogen blev ett par sångsvanar som stannat för att rasta på en isbelagd sjö. Ett fint vårtecken i vildmarken och ett tacksamt par att fotografera. Svanarna sjöng ut sina vårkänslor och flaxade imponerande med de väldiga vingarna. Jag sökte en låg vinkel för att få med den mörka skogen bakom svanarna och väntade ut dem för att få fotografera de vingrörelser jag sökte.

Efter en välbehövlig kopp kaffe gick jag ned i en liten bäckravin, för att se om strömstaren var på plats. Det var den såklart. På en liten rot i de lugnare delarna av strömmen satt den och guppade upp och ned, så som bara en strömstare kan göra. Den såg mig inte då jag hade en gran oss emellan och jag kunde fotografera i lugn och ro.

Efter besöket hos strömstaren började tröttheten komma krypande. Jag bestämde mig därför för att vända tillbaka hem. Jag hade dock inte hunnit långt på den lilla skogsvägen innan jag fick göra halt på nytt. Mitt på den vitpudrade vägen stod två tjädertuppar och gjorde upp om reviret. Det var lite svårt att fotografera från bilen på vägen, men jag fick en bild med mig som ett fint minne.

Inte långt efter att jag passerat tjädrarna, som försvunnit djupare in i skogen, gjorde jag halt vid en vägkorsning. Klockan hade blivit mycket, jag tömde kaffetermosen och kontrollerade mobiltelefonen. I ögonvrån ser jag då en rörelse. Jag tittar upp och något tiotal meter från bilen går det djur som blir mitt sista möte för morgonen. Ett djur som jag bara kunnat drömma om att få se, än mindre fotografera. Jag kunde inte tro att det var sant... men det var det!