Det känns av flera anledningar riktigt roligt att få skriva det här inlägget. De här raderna innebär att jag nu skriver inlägg nummer 1500 här i bloggen (tidigare jubileum
500 och
1000), vilket jag uppmärksammar med att visa fem djurbilder från en makalös morgontur i Kolmårdsskogen nu i helgen.
Morgonens första djurmöte var en grupp kronhjortar som stod på ett litet hygge. Dessa stora och ståtliga hjortdjur som är något av en karaktärsart för Kolmårdsskogarna. Trots att de placerat sig relativt nära vägen hade jag tur, de annars så skygga hjortarna stod kvar när jag tog stöd med kameran mot bilen för att fotografera i det svaga gryningsljuset.
Nästa stopp på min väg genom skogen blev ett par sångsvanar som stannat för att rasta på en isbelagd sjö. Ett fint vårtecken i vildmarken och ett tacksamt par att fotografera. Svanarna sjöng ut sina vårkänslor och flaxade imponerande med de väldiga vingarna. Jag sökte en låg vinkel för att få med den mörka skogen bakom svanarna och väntade ut dem för att få fotografera de vingrörelser jag sökte.
Efter en välbehövlig kopp kaffe gick jag ned i en liten bäckravin, för att se om strömstaren var på plats. Det var den såklart. På en liten rot i de lugnare delarna av strömmen satt den och guppade upp och ned, så som bara en strömstare kan göra. Den såg mig inte då jag hade en gran oss emellan och jag kunde fotografera i lugn och ro.
Efter besöket hos strömstaren började tröttheten komma krypande. Jag bestämde mig därför för att vända tillbaka hem. Jag hade dock inte hunnit långt på den lilla skogsvägen innan jag fick göra halt på nytt. Mitt på den vitpudrade vägen stod två tjädertuppar och gjorde upp om reviret. Det var lite svårt att fotografera från bilen på vägen, men jag fick en bild med mig som ett fint minne.
Inte långt efter att jag passerat tjädrarna, som försvunnit djupare in i skogen, gjorde jag halt vid en vägkorsning. Klockan hade blivit mycket, jag tömde kaffetermosen och kontrollerade mobiltelefonen. I ögonvrån ser jag då en rörelse. Jag tittar upp och något tiotal meter från bilen går det djur som blir mitt sista möte för morgonen. Ett djur som jag bara kunnat drömma om att få se, än mindre fotografera. Jag kunde inte tro att det var sant... men det var det!
