Jubileum 2000...

Firar bloggens tvåtusende inlägg med ett självporträtt från Sankt Anna skärgård. Vid fototillfället landets maffigaste ask, tillika mitt favoritträd. Numera har halva stammen fallit till marken, och det en gång så ståtliga trädet börjar dessvärre förfalla allt mer...

Hornugglemöte...

Fint möte med en hornuggla i kvällssolen.

Äntligen grönsångare...

Plötsligt hörde jag dess speciella sång. Inne bland träden i en skogsdunge satt den och sjöng. Här en första bild, på den lilla näpna grönsångaren...

Nyfikna ungar...

Ett par uggleungar blickar nyfiket ned på oss från den väldiga eken.

Gräsandshona...

Gräsandshonan glider in i solstrimman en vacker morgon.

Jordugglan passerar...

Jordugglan passerar tätt bakom några träd.

Vem är du?

Den nyfikna kon tittar ut från ladugården och betraktar mig.

I skuggan av eken...

I skuggan av den väldiga eken söker jag svalka. På en gren landar så en fågel, det är en flugsnappare. Hon tittar på mig, tycks granska vad jag är för nån... byter så ställning för att flyga vidare, långt uppåt mot kronan.

Skrikande trollunge...

Högt upp i en ek sitter något och skriker. Det är ett numera välbekant ljud, som jag hört på flera platser ute i skärgården. Ett dunigt litet troll, en hornuggleunge, som tigger efter mat. Lika roligt varje gång, att få syn på dem uppe i kronorna...

Gråhägern och solen...

En gråhäger bildar silhuett mot himlen, när den närmar sig solen.

Snoken...

Med en ljudlös självklarhet ringlar snoken fram över vattnet. Det ser så naturligt ut, hur den bryter den lugna speglingen av skymningsljuset på sjön...

Frihetskänslan...

Friheten i att flyga fram, mot nya mål och äventyr.

Spillkråkeungen...

Den härliga spillkråkeungen, på väg att lämna sitt bo.

Haren skuttar...

Haren flyr fältet och skuttar mot skogsbrynet.

Familjen grågås...

Föräldrarna tar täten med de många ungarna i släptåg.