Ännu en morgon gryr...

Den bleka men värmande vårsolen går upp, i skogen alldeles bakom kattugglans vackra hålträd. Ännu en morgon gryr för naturens invånare. Jag trycker iväg blogginlägg tre tusen, med ännu en bild, och fortsätter min resa på vägen mot att bli en bättre naturfotograf...

Jubileum 2000...

Firar bloggens tvåtusende inlägg med ett självporträtt från Sankt Anna skärgård. Vid fototillfället landets maffigaste ask, tillika mitt favoritträd. Numera har halva stammen fallit till marken, och det en gång så ståtliga trädet börjar dessvärre förfalla allt mer...

Makalös morgontur...

Det känns av flera anledningar riktigt roligt att få skriva det här inlägget. De här raderna innebär att jag nu skriver inlägg nummer 1500 här i bloggen (tidigare jubileum 500 och 1000), vilket jag uppmärksammar med att visa fem djurbilder från en makalös morgontur i Kolmårdsskogen nu i helgen.

Morgonens första djurmöte var en grupp kronhjortar som stod på ett litet hygge. Dessa stora och ståtliga hjortdjur som är något av en karaktärsart för Kolmårdsskogarna. Trots att de placerat sig relativt nära vägen hade jag tur, de annars så skygga hjortarna stod kvar när jag tog stöd med kameran mot bilen för att fotografera i det svaga gryningsljuset.

Nästa stopp på min väg genom skogen blev ett par sångsvanar som stannat för att rasta på en isbelagd sjö. Ett fint vårtecken i vildmarken och ett tacksamt par att fotografera. Svanarna sjöng ut sina vårkänslor och flaxade imponerande med de väldiga vingarna. Jag sökte en låg vinkel för att få med den mörka skogen bakom svanarna och väntade ut dem för att få fotografera de vingrörelser jag sökte.

Efter en välbehövlig kopp kaffe gick jag ned i en liten bäckravin, för att se om strömstaren var på plats. Det var den såklart. På en liten rot i de lugnare delarna av strömmen satt den och guppade upp och ned, så som bara en strömstare kan göra. Den såg mig inte då jag hade en gran oss emellan och jag kunde fotografera i lugn och ro.

Efter besöket hos strömstaren började tröttheten komma krypande. Jag bestämde mig därför för att vända tillbaka hem. Jag hade dock inte hunnit långt på den lilla skogsvägen innan jag fick göra halt på nytt. Mitt på den vitpudrade vägen stod två tjädertuppar och gjorde upp om reviret. Det var lite svårt att fotografera från bilen på vägen, men jag fick en bild med mig som ett fint minne.

Inte långt efter att jag passerat tjädrarna, som försvunnit djupare in i skogen, gjorde jag halt vid en vägkorsning. Klockan hade blivit mycket, jag tömde kaffetermosen och kontrollerade mobiltelefonen. I ögonvrån ser jag då en rörelse. Jag tittar upp och något tiotal meter från bilen går det djur som blir mitt sista möte för morgonen. Ett djur som jag bara kunnat drömma om att få se, än mindre fotografera. Jag kunde inte tro att det var sant... men det var det!

Ett litet jubileum...

Idag är det dags för ett litet jubileum, eftersom det här inlägget är nummer tusen i ordningen i bloggen, som idag har funnits i ungefär tre och ett halvt år. Tänk vad tiden går snabbt och vad inlägg jag skriver av bara farten. För att det är roligt att fotografera! För att det är roligt att välja ut bilder! Samt ibland kanske också nyttigt att reflektera över varför de flesta hamnar i papperskorgen och hur man kan bli en bättre fotograf...

Jag firar genom att bjuda på fem djurbilder från i år, som inte har visats tidigare i bloggen. Den första bilden med tornseglaren är från Sankt Anna skärgård, i juni månad. Den andra bilden med gröngölingen och den tredje med rådjuret är båda från november månad, här i Norrköping. Den fjärde bilden med nötkråkan är också den från Norrköping, men från oktober. Den femte och sista bilden med älgen är från Kolmårdsskogen, i november.

Tacksamhet...

Sedan mitt fotograferande tog fart under 2014 har jag publicerat en stor mängd bilder här i bloggen för mitt eget höga nöjes skull. Det beror till stor del på att jag har upplevt att den slutliga delen i processen, att göra urval av bilder och publicera dem, givit mig många tankar som jag haft användning för också i de tidigare delarna av skapandeprocessen. Om vad jag tycker fungerat bildmässigt, och vad som blivit pannkaka...

Förutom den starka längtan att få komma ut i skogen, att få skapa och få utlopp för kreativitet, så är det också så att några fotografer haft en särskilt stor betydelse för mig och var jag står idag i bildskapandet. Dessa har givit mig ovärderlig återkoppling och inspiration att komma vidare i skapandet samt öppenhjärtat och tillitsfullt visat mig fantastiska platser för fotografering. Jag vill därför skriva några rader om min tacksamhet i det här inlägget.

Jag vill först och främst tacka min vän Mårten, för att jag fått någon att dela min förväntan med, när vi gång på gång sökt äventyren i hemmaskogarna. Jag har dig att tacka för att jag började fotografera aktivt igen och också provade på att blogga, vilket minst sagt tog skruv. Tack för alla skratt och fantastiska upplevelser, och den uppmuntran jag känt när jag tvivlat på mitt eget bildskapande. Hur du alltid sagt vad du tycker och delat dina tankar med mig. Tankar som ofta handlat om att fortsätta med det som känns rätt och viktigt för egen del, att bry sig mindre om vad andra gör och inte gör. I grund och botten om vikten av att vara sann mot sig själv. Som fotograf och människa.

Ett stort tack vill jag också rikta till vännen Terje, för flera minnesvärda heldagar då du låtit mig brottas med kloka och ifrågasättande frågor. Frågor som jag tagit med mig hem, och i vissa fall fortfarande arbetar med att söka svaren på. Även om det ibland känns som om det tar tid att utvecklas och komma vidare i bildskapandet så ser jag att jag gjort framsteg, om jag jämför dagens bilder med bilderna från bloggstarten. I min tacksamhet ingår också all den fantastiska bildinspiration du öser över mig i din blogg, som jag försöker följa så mycket jag bara hinner. Särskilt tack också för alla ovärderliga artiklar jag funnit på samma plats. Detta har fått mig att växa som fotograf.

Slutligen också ett varmt tack till vännen Malin, för våra bilddiskussioner och dina stundtals kusligt träffsäkra analyser av mina bilder. Hur du öppnat mina ögon för vad bildanalys kan innebära och hur mycket den som kan läsa bildspråk kan upptäcka i en annan fotografs bilder. Symboliken går många förbi, men du ser den alltid, även när jag inte gör det själv. Jag känner att jag med din hjälp tagit försiktiga steg i rätt riktning. Jag vill särskilt också nämna hur du fått mig att inse självporträttets viktiga plats i fotografens bildskapande. Inte endast som ett led i att göra fler personliga bilder, utan också som ett sätt att bearbeta sin självbild.

Tre år senare...

Vad är det som gör att det med vissa så enkelt går att ta upp tråden igen? Vänner man sedan länge tappat den regelbundna kontakten med, där år lagts till år sedan man senast hörts vid. Trots dåliga samveten och nyfikenhet, uteblivna telefonsamtal...

När jag talade med en vän för en tid sedan kom vi in på mitt fotobloggande. Det slog mig då att jag bloggat här sedan juli 2014. Det känns nästan som om det lika gärna kunnat vara igår som jag började den här resan!

Jag fortsätter, nu i juni tre år senare, utan att reflektera särskilt mycket om fotograferandet, vad det tjänar för syften eller vad jag kunnat göra istället. Jag har sedan starten för snart tre år såklart lärt mig en del om bildskapande, men ju mer jag håller på desto mer upptäcker jag ju också hur mycket som återstår att lära sig, och så den där längtan att komma ut ännu en gång... det är väl så som det ska vara?!

Efter flytten från Skåne, tillbaka till barndomens djupa Kolmårdsskog, vida Kvillingeslätt och oskuldsfulla Sankt Anna tändes bildskapandeivern till liv. Att få uppleva och att få utlopp för en kreativitet, som jag kanske alltid burit inom mig, det har jag upplevt som nödvändigt. Det skapande som jag tidigare ventilerat genom musiken, sker nu främst genom mitt fotograferande. Jag har inte tröttnat, ju mer jag tillåter mig att hålla på, desto roligare blir det. Så jag fortsätter...

Blir det tre år till?

Bjuder på sju stycken bilder här i inlägget, samtliga från våren och försommaren nu i år. Den första bilden med tornseglaren är från Norrköping. Den andra bilden med bilvraket är från Kolmårdsskogens rand. Den tredje och fjärde bilden med älgkon samt den femte bilden med ljungpiparna är alla från Norrköping. Den sjätte bilden med svarthakedoppingen är från Vikboladet utanför Norrköping. Den sjunde och sista bilden med månlandskapet är också den från Norrköping.

Fem hundra inlägg

Tiden går fort när man har roligt, för plötsligt är jag framme vid bloggens femhundrade inlägg! En blogg som idag ger mig mycket nöje i min utveckling som amatörfotograf, precis som den gjorde när jag startade den under 2014. Här kan jag dela glimtar av de möten med djur som jag haft i naturen och de vyer av vår natur som fångat min blick. Jag får utlopp för min kreativitet, och mitt fotograferande har blivit roligare sedan jag började publicera mina bilder, istället för att låta processen sluta med att bilderna fyller upp en hårddisk. Här i bloggen får jag också kommentarer från er, bloggens läsare, till många av de bilder som jag publicerar. Stort tack för det!

Inlägget till ära visar jag en ny rådjursbild, från besöket i Mullsjö under Kristi himmelsfärd. Solen trängde genom grenverket och råbocken tycktes njuta av morgonen, minst lika mycket som jag själv gjorde. Bilden betyder mycket för mig som fotograf, den är i samklang med mina känslor under morgonen och de minnen jag har från platsen. Det är en bild som jag tillåter mig att vara nöjd med, och därför passar den bra här, och bland mina utvalda bilder från året.

Ett år senare

Idag fyller den här bloggen ett år. Det var i juli 2014 som jag publicerade mina första bilder, med ett par björktrastar i inlägget Hemligt möte. Då hade jag ingen aning om vad som väntade... Idag är jag glad att jag tog steget att publicera bilder i bloggform. Sedan starten för ett år sedan har det blivit dryga 260 inlägg med bilder från naturen, och då främst från min närmiljö i Kolmårdsskogarna, slätterna kring Norrköping samt från Sankt Anna skärgård.

Mitt intensifierade naturfotograferande under det senaste året har medfört en rad olika saker.

Först och främst har jag fått utlopp för mitt intresse för fotografi och bild. Genom att publicera bilder har jag tvingat mig själv att gå ett steg längre i fotograferingsprocessen och mitt bildskapande. Jag har tvingats göra urval bland alla de bilder som jag kommit hem med. Bilderna har redigerats och kompletterats med kortare eller längre texter. Jag har också fått återkoppling på det jag publicerat, genom såväl muntliga som skriftliga kommentarer. Allt detta har varit lärorikt för mig!

Vidare har jag genom fotograferingen levt ut mitt naturintresse och upptäckt många nya platser i naturen, vilket har varit fantastiskt.

Slutligen har jag fått nya vänner och återfått kontakten med gamla, vilket jag är väldigt tacksam över.

För att summera den här tiden så har jag skapat en ny sida med ett urval av mina publicerade bilder. Du hittar den i högermarginalen under benämningen Bilder i urval.

Två hundra inlägg

Plötsligt så är jag uppe i två hundra inlägg här på bloggen. Nyss var det november, känns det som, då jag firade ett hundra inlägg med bilden av den blyga gräsanden. Idag blir det istället en bild från påskhelgens fotografering av storlom. Den här bilden blev jag personligen särskilt nöjd med, på grund av den lätta dimman som med solen skapade ett färgspel kring lommen i den mörka vattenytan.

Tack till er som besöker bloggen, och särskilt till er som kommenterat mina inlägg! Oavsett om du som läser är en av "kommentatorerna" eller inte, ta gärna ett par inspirerande besök bland de olika bloggarna i länklistan en bit ned till höger i menyn. Det är dessa bloggar väl värda.

Ett hundra inlägg

Av en slump såg jag att jag publicerat nittionio inlägg i bloggen! Vad tiden går fort... det här blir med andra ord det hundrade inlägget. För att fira detta har jag skrivit en Om bloggen-sida som du hittar i menyn till höger, med ett par stycken om bloggen och om min stapplande resa som amatörfotograf.

Doldis

Tack till er som kommenterat mina inlägg! Oavsett om du som läser är en av "kommentatorerna" eller inte, ta gärna ett par inspirerande besök bland de olika bloggarna i länklistan en bit ned till höger i menyn. Det är dessa bloggar väl värda.

Bilden med gräsanden är från sjön Glan utanför Norrköping.

Nyfiken

En dag i förra veckan fick jag 226 sidvisningar på bloggen. Stort rekord! Det var väldigt roligt att fler besökare hittat till min blogg, tänkte jag. Det var dock lite synd att ingen av dessa lämnat kommentar. Det visade sig att 174 av dessa sidvisningarna kom från Turkiet. Oväntat!

Nyfiken törnskata (källa), Herrebro (2014)

Jag har ingen aning varför dessa sidvisningar uppstod. Förmodligen är det någon automatiserad avläsning, en bot, sökmotortjänst eller liknande. Tror det är klokt att ta sidvisningsstatistiken med en nypa salt i fortsättningen. Türkiye'den bir ziyaretçi iseniz, lütfen bir yorum bırakın lütfen!