Vingen utåt sträck...

Blåmes alldeles nära och med vidvinkel.

Blåmes i höströnn...

Blåmes, rådjur och älg...

Valborghelgens besök i Mullsjö gav flera nya djurmöten. Här visar jag tre bilder från dessa. Den första bilden med blåmesen är från Mullsjö. Den andra bilden med rågeten och den tredje bilden med älgkon med kalv är från Mullsjöskogarna.

Friheten i skogen...

En bild från Kolmårdsskogen, juni 2017.

Fler svartvita bilder

Idag bjuder jag på nio bilder som jag inte visat tidigare här i bloggen, samtliga från i år. Bilden med blåmes och talgoxe är från februari månad i Norrköping. Bilden med ekorren  i granen är från mars månad i Kolmårdsskogen. Bilden med råbocken bland trädstammarna är från april månad i Kolmårdsskogen. Bilden med tranorna vid eken är från mars månad i Kolmårdsskogen. Bilden med dubbeltrasten på stubben och sångsvanen i kanten av storskogen är båda från april månad i Kolmårdsskogen. Kärrhöken som jagar över fältet är från Norrköping, även den i april. Den sista bilden med ormvråken på högstubben är också från april månad, i Kolmårdsskogen.

Vidvinkelfåglar

Idag bjuder jag på fem nya bilder av småfåglar, både i färg och i svartvitt. Här har jag använt vidvinkel och blixt, istället för tele som jag annars vanligen använder. Bilderna är från Norrköping, nu i december 2016.

Gråmes

En bild från Norrköping, november 2016.

Varma morgonstrålar

En bild från ett skogsbryn i Norrköping, november 2016.

Djur i ett sammanhang

Det händer att jag tar en titt i gruppen "Nordiske Naturfotografer" på Facebook. Där läggs det dagligen upp en stor mängd bilder. Det blir ibland intressanta kommentarer till en del bilder. Jag har flera gånger sett fotografer nämna att de tycker om bilder där djur "ses i ett sammanhang", i sin miljö. Jag tycker dock att det är påfallande ofta som de publicerade bilderna inte uppfyller detta, utan istället visar djur utan ett sammanhang, fråntagna sin miljö.

Ibland får jag känslan av att fotografer tagit det gamla tipset om att få bättre bilder genom att "gå närmare!" lite väl långt. Visst kan man fascineras av att kunna se varje litet dun på en fågel i en bild, men är det verkligen detta som gör en bild intressant? Blandar vi samman vår fascination för motivet, och glömmer att tänka bild? Jo, det händer mig också...

Visar några nya och några gamla bilder som inte har publicerats tidigare. Det är sju bilder där jag tycker att sammahanget och miljön gör mycket för bildens helhet. Den första bilden med blåmesen på grenen i soluppgången är från Norrköping, nu i januari 2016. Den andra bilden med rådjuret på sommarängen är från Kolmården, från juni 2015. Den tredje bilden med sädesärlan på grenen är från Norsholm, också i juni 2015. Den fjärde bilden med ormvråken på högstubben är från Kolmården i september 2015. Den femte bilden med älgen vid torpet är från Mullsjöskogarna, april 2015. Den sjätte bilden med storlommen vid den fallna tallen, är såklart från Kolmårdsskogen, i juni 2015. Den sjunde och sista bilden med rådjuren på krönet är från Flyinge, i december 2015. Den första och den sista bilden, som är de två nyaste av de sju, är båda multiexponeringar.

Mesig motljusbild

En ny blåmesbild, från Norrköping i december 2015. Här var det starkt motljus som, på något sätt som övergår mitt förstånd, skapade en upprepning av mesen i bakgrunden. Det är alltså inte en annan fågel i bakgrunden, utan samma mes, som syns två gånger i samma exponering... förstår inte... gör du?

Ännu en mesbild

Idag visar jag ännu en bild av den lilla blåmesen. Bilden är från samma session som småfågelbilderna som jag visade för ett par dagar sedan, det vill säga från Lucia. Platsen var en liten lövskogsdunge i Norrköping.

I soluppgången

Idag visar jag ytterligare två bilder från skogsdungen. På favoritgrenen vid den lilla fågelmatningen tävlar småfåglarna om en köplats. Två bilder från Norrköping, Luciahelgen 2015.

Dagen skall åter ny, stiga ur rosig sky

Det kändes riktigt annorlunda med en färggrann soluppgång i helgen. I kanten av skogsdungen satt en blåmes och kurade gryning medan solens strålar letade sig ned mellan trädens kala decemberkronor. En bild från Norrköping, december 2015.

Sen afton i lövskogen

Innan det blivit alldeles mörkt samlades fåglarna i den stilla skogsdungen. På trädens grenar satt inte många löv kvar, men i snår och buskar fann de mindre fåglarna skydd. Plötsligt kastade de sig en efter en ut i luften och fram mot den lilla fågelmatningen. De hämtade ett par frön eller nötter, och återvände sedan tillbaka till sina skyddade platser. Högt uppifrån trädkronorna sänkte sig en hackspett, just som det sista solljuset färgade fonden rosa långt där bakom.

Fyra bilder från Norrköping, nu i november 2015.

På grenen

Blåmes

Tofsmes

Nötväcka

På grenen

Bofink

Blåmes