Vilande i lövverket...

Kattugglan satt väl dold bland de nyutslagna löven. Det tog en stund innan jag fick syn på den. Den verkade mest ta dagen med ro där uppe på grenen, halvt skymd av allt det gröna, vilande. En stilla stund i vårskogen, som jag gärna stannar kvar i...

Två vid bäcken...

Två strömstarar som far fram nere i den smala ravinen. Det är något speciellt med hur de rör sig kring varandra i skuggorna, för att plötsligt mötas där på en gren, över det mörka vattnet. Deras gemensamma hem...

Orimligt glad...

Ekorren tittar fram mellan stammarna, så näpen att man nästan får hålla andan. Det är något särskilt med det där prasslet i barken och bland torra löv och grenar, när man anar att den är på väg. Plötsligt sitter den där, lika nyfiken som vaksam. Sådana möten gör en orimligt glad...

Den stora grå...

I det svaga ljuset kommer den så plötsligt glidande och landar i trädet intill. Någon minut, kanske längre, sitter den stilla bland de kala grenarna och spanar av marken runt omkring. Något i utstrålningen får allt att stanna upp, som om allt annat för en kort stund blivit oviktigt. Ett hastigt möte, men ändå tillräckligt för att bära med sig länge...

Vemod och längtan...

Vårsolen når in i den lilla gläntan och värmer upp den frusna marken. Där ligger fjolårslöv och ormbunkar och väntar, på att nya generationer ska växa upp och förgylla skogsrummet med liv. En såväl vemodig som varm känsla fyller besökaren som betraktar de små detaljerna. En allt starkare längtan efter att våren ska ta fart infinner sig...

I gryningstimmen...

I gryningstimmens kalla morgonljus, en liten stjärtmes på besök bland de torra fjolårslöven. Snart ska solen gå upp över skogsbrynet, men då är du redan långt härifrån, på väg norröver...

Vinter i byn...

Snö i träden vid den solbelysta fasaden. Barndomens knastrande puder under skorna. Vi går längs promenaden, och jag inser att vintern åter kommit till byn...

Småfåglarnas skräck...

Plötsligt kastar sig alla mot närmsta skydd, upp i trädkronorna, in i de täta buskagen. Det är sparvhöken som gästar skogsbrynet och sätter skräck i småfåglarna...

Spårlöporna över fältet...

Spår av djurens löpor över det vindpinade fältet. Kvillingeslätten i januari, en bister kyla och nära svartvitt där ute...