Hösten är kanske ändå den bästa årstiden. Allt saktar ned, luften blir klarare och regnen väcker skogen till liv, samtidigt som mycket omkring den börjar vissna och dö. Och nu är jag här igen, på en plats jag återvänder till gång på gång. Jag känner stigarna, träden och gläntorna, men ändå är det aldrig riktigt samma plats som förra gången. Kanske är det just därför jag tycker om att komma tillbaka. Jag vill se vad som förändrats, vad som finns kvar och vad jag själv lägger märke till den här gången. Här stannar jag gärna en längre stund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar