Vackra platshjorten...

Nackhåren reser sig när den vackra platshjorten släpper loss sitt kraftiga brölande. En mäktig upplevelse i den mörka sensommarskymningen...

Gångbanan...

Kronhjorten väljer klokt nog gångbanan, framför den hårt trafikerade bilvägen bredvid...

Utmanaren på spelplatsen...

Kronhjort genom vegetationen i gryningen samt dubbelexponering. En mindre hjort som försiktigt sökte sig allt närmare spelplatsens mitt...

Gryning med kronhjortsbröl...

Magisk morgon med kronhjortens brunstbröl över skogarna.

Platshjorten...

Den maffiga kronhjorten ute på fältet under brunsten.

Mot skuggan...

Kronhinden på väg in i skogen, med sin svalkande skugga.

Kronhjortar...

Kronhjortsmöte i sommarkvällen.

Ännu ett strå...

En kronhjort med strå i munnen, vid den väldiga vältan.

Kronhjortar...

En grupp kronhjortar har vandrat ut på fältet i gryningen.

Gryningsmöte...

Försiktigt rör sig den vackra kronhjorten över fältet i det blå gryningsljuset. Allt är stilla, luften fylld av dis. Andetagen känns högljudda, tiden upphör inom mig...

Vaksam kronhjort...

Kronhjorten lyssnar vaksamt efter prassel i skogskanten.

Kronhjortarna ställer upp sig...

Strax efter att jag passerat ett krön ser jag en rörelse i ögonvrån. Det är två små kronhindar som vandrar över hygget. De går upp på en liten bergsknalle och ställer sig fint med den mörka skogen som bakgrund. Där står de och spanar någon minut, undrar efter vad?

Kronhindar med kalvar...

En grupp kronhindar med kalvar stannar upp på sin väg över hygget. Några av dem betraktar mig länge, åtminstone känns det så för att vara kronhjortar, och jag hinner betrakta dem tillbaka, såväl med kamera som med kikare. Ett fint ögonblick!

Kronhindar med kalv...

Två kronhindar möter mig när jag närmar mig skogsbrynet. Plötsligt rör sig något mellan dem; en liten kronkalv bland ormbunkarna! Med spända sinnen spanar hindarna en stund runt omkring sig, innan de försvinner bort, vidare in i den dunkla skogen...

I skuggan av träden...

En grupp kronhjortar, inne bland trädens skyddande skuggor.

Kronhjortar bortom granen...

En kronhjort blickar åt vårt håll i gryningen.

Kronhindsporträtt...

En ovanlig men trevlig syn, en kronhind som låter sig porträtteras.

Kronkalv i morgonsol...

Den lilla kronkalven undrar vad det är som prasslar invid vägen.

Det unga kronhjortsparet...

En liten kronhjort med sin hind, stannar upp och lyssnar nyfiket mot mitt håll, på sin väg genom den mörka skogen.

Makalös morgontur...

Det känns av flera anledningar riktigt roligt att få skriva det här inlägget. De här raderna innebär att jag nu skriver inlägg nummer 1500 här i bloggen (tidigare jubileum 500 och 1000), vilket jag uppmärksammar med att visa fem djurbilder från en makalös morgontur i Kolmårdsskogen nu i helgen.

Morgonens första djurmöte var en grupp kronhjortar som stod på ett litet hygge. Dessa stora och ståtliga hjortdjur som är något av en karaktärsart för Kolmårdsskogarna. Trots att de placerat sig relativt nära vägen hade jag tur, de annars så skygga hjortarna stod kvar när jag tog stöd med kameran mot bilen för att fotografera i det svaga gryningsljuset.

Nästa stopp på min väg genom skogen blev ett par sångsvanar som stannat för att rasta på en isbelagd sjö. Ett fint vårtecken i vildmarken och ett tacksamt par att fotografera. Svanarna sjöng ut sina vårkänslor och flaxade imponerande med de väldiga vingarna. Jag sökte en låg vinkel för att få med den mörka skogen bakom svanarna och väntade ut dem för att få fotografera de vingrörelser jag sökte.

Efter en välbehövlig kopp kaffe gick jag ned i en liten bäckravin, för att se om strömstaren var på plats. Det var den såklart. På en liten rot i de lugnare delarna av strömmen satt den och guppade upp och ned, så som bara en strömstare kan göra. Den såg mig inte då jag hade en gran oss emellan och jag kunde fotografera i lugn och ro.

Efter besöket hos strömstaren började tröttheten komma krypande. Jag bestämde mig därför för att vända tillbaka hem. Jag hade dock inte hunnit långt på den lilla skogsvägen innan jag fick göra halt på nytt. Mitt på den vitpudrade vägen stod två tjädertuppar och gjorde upp om reviret. Det var lite svårt att fotografera från bilen på vägen, men jag fick en bild med mig som ett fint minne.

Inte långt efter att jag passerat tjädrarna, som försvunnit djupare in i skogen, gjorde jag halt vid en vägkorsning. Klockan hade blivit mycket, jag tömde kaffetermosen och kontrollerade mobiltelefonen. I ögonvrån ser jag då en rörelse. Jag tittar upp och något tiotal meter från bilen går det djur som blir mitt sista möte för morgonen. Ett djur som jag bara kunnat drömma om att få se, än mindre fotografera. Jag kunde inte tro att det var sant... men det var det!