Gryningen kommer...

Gryningen kommer med ett vackert varmt ljus, denna bistra februarimorgon. Fastnar för dess kontrast, mot skuggornas blånande kyla och de mörka stammarnas unisona mörker...

Gryningsljus vid den gamla eken...

Gryningsljuset kommer sakta till liv borta vid horisonten. Det når mig vid den gamla eken, som växer högrest alldeles invid strandkanten. Än dröjer det innan solljuset flödar fullt ut, och lyser upp skogar och sjöar. Snart tar också vårvinterns slumrande växtlighet fart...

Ljus och mörker...

En korp passerade över himlavalvet, samtidigt som solen bröt genom molntäcket...

Ett litet jubileum...

Idag är det dags för ett litet jubileum, eftersom det här inlägget är nummer tusen i ordningen i bloggen, som idag har funnits i ungefär tre och ett halvt år. Tänk vad tiden går snabbt och vad inlägg jag skriver av bara farten. För att det är roligt att fotografera! För att det är roligt att välja ut bilder! Samt ibland kanske också nyttigt att reflektera över varför de flesta hamnar i papperskorgen och hur man kan bli en bättre fotograf...

Jag firar genom att bjuda på fem djurbilder från i år, som inte har visats tidigare i bloggen. Den första bilden med tornseglaren är från Sankt Anna skärgård, i juni månad. Den andra bilden med gröngölingen och den tredje med rådjuret är båda från november månad, här i Norrköping. Den fjärde bilden med nötkråkan är också den från Norrköping, men från oktober. Den femte och sista bilden med älgen är från Kolmårdsskogen, i november.

Solens strålar

Idag visar jag en samling bilder från 2016, med ljus, strålar och solsken i fokus. Den första bilden är från Sörmland. Den andra och fjärde bilden är från Sankt Anna. Resterande bilder är från Kolmårdsskogen.

"Who loves the sun?
Who cares that it makes plants grow?
Who cares what it does,
since you broke my heart..."

– Velvet Underground

Djur i ett sammanhang

Det händer att jag tar en titt i gruppen "Nordiske Naturfotografer" på Facebook. Där läggs det dagligen upp en stor mängd bilder. Det blir ibland intressanta kommentarer till en del bilder. Jag har flera gånger sett fotografer nämna att de tycker om bilder där djur "ses i ett sammanhang", i sin miljö. Jag tycker dock att det är påfallande ofta som de publicerade bilderna inte uppfyller detta, utan istället visar djur utan ett sammanhang, fråntagna sin miljö.

Ibland får jag känslan av att fotografer tagit det gamla tipset om att få bättre bilder genom att "gå närmare!" lite väl långt. Visst kan man fascineras av att kunna se varje litet dun på en fågel i en bild, men är det verkligen detta som gör en bild intressant? Blandar vi samman vår fascination för motivet, och glömmer att tänka bild? Jo, det händer mig också...

Visar några nya och några gamla bilder som inte har publicerats tidigare. Det är sju bilder där jag tycker att sammahanget och miljön gör mycket för bildens helhet. Den första bilden med blåmesen på grenen i soluppgången är från Norrköping, nu i januari 2016. Den andra bilden med rådjuret på sommarängen är från Kolmården, från juni 2015. Den tredje bilden med sädesärlan på grenen är från Norsholm, också i juni 2015. Den fjärde bilden med ormvråken på högstubben är från Kolmården i september 2015. Den femte bilden med älgen vid torpet är från Mullsjöskogarna, april 2015. Den sjätte bilden med storlommen vid den fallna tallen, är såklart från Kolmårdsskogen, i juni 2015. Den sjunde och sista bilden med rådjuren på krönet är från Flyinge, i december 2015. Den första och den sista bilden, som är de två nyaste av de sju, är båda multiexponeringar.