Så glad jag blev att få uppleva ännu ett möte vid grytet. Att få se att grävlingarna var kvar, och se hur de försiktigt tog sig upp i skymningen för att ge sig ut på sina strapatser i skogsbrynet. Roligt också att jag fick dela upplevelsen med en vän. Sorgligt nog har det avverkats i dessa skogar och kanske är skogen kring grytet snart ett minne blott. I så fall kommer jag att minnas platsen med saknad. Som tur är bär jag de här minnesbilderna inom mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar