Riktigt tidigt på morgonen, på ett av de yttersta fälten i skärgården, mötte jag den här rågeten. Hon stannade upp halvvägs in i skogen och betraktade mig. Innan dess hade hon stått en lång stund och tuggat i sig av det gröna gräset bland smörblommorna. Hon rörde sig ljudlöst, sakta upp i skogen. Jag undrar vad hon tänkte på när hon skärskådade mig med blicken...
2 kommentarer:
Det här blir något att berätta för familjen när jag kommer hem. Tänk, en livs levande Åbykille här ute vid fältet så här dags på morgonen...
Men oj vilken lång svart o märklig nos han har, Nikon ? är det hans namn kanske ?
"Rågeten"
Hehe :)
Skicka en kommentar