I det uthackade bohålet, ett par meter upp i björken, hade hon lagt sig ned för den sista vilan. Inga fler trummande läten över hygget. Ingen hög och mjuk vissling. Inga kraftiga slag med de vidsträckta vingarna.
Tystnaden. Så påtaglig den framstod där och då...
6 kommentarer:
Oj det var dramatiskt o sorgligt...Naturen har sin gång...fin text...
Ja, det var inte en syn som jag hade hoppats på :( Som du skriver har naturen sin gång, och det kanske kan vara intressant att visa även detta skede? Om man nu måste dö, oavsett om man fötts till spillkråka eller människa, så är det väl att föredra att få somna in i sitt eget bohål, jämfört med att bli påkörd av en bil och bli liggande på någon väg... Tack så mycket för din kommentar Lasse!
Håller med Lasse, fin test och tycker att du med dessa bilder visar spillkråkans öde på ett finstämt vis.
Ha det,
Erik
Tack så mycket Erik! Ha det bra du också :)
Oj, detta var starka bilder Gustav! En sorglig berättelse, som du väl förmedlar. :)
Tack så mycket Terje! :) :(
Skicka en kommentar