Rågeten reser sig upp ur det frodiga gräset, när jag närmar mig. Jag förväntar mig att hon ska springa iväg i full fart in i skogsbrynet. Istället vänder hon bak huvudet, för att spana på mig, över sin egen rygg. Så står hon, alldeles stilla, i flera sekunder och betraktar mig med misstänksam blick. Det känns som en evighet... När kameran börjar smattra bryter hon sin pose och försvinner in i skyddet bland träd och buskar.
En bild från Kvillingeslätten, i augusti 2015.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar