Jag har funderat på hur det står till med huvud- och bimotiv i mina bilder. Relativt ofta skapar jag bilder med ett huvudmotiv, och med avsaknad av bimotiv. Detta är kanske allra tydligast i mina djurbilder. Avsaknad av bimotiv kan göra bilden tråkig, det blir inte samma dynamik och spänning i bilden. Eller hur?!
Djurbilderna är ofta bilder där jag agerat snabbt. En situation har uppstått där jag erbjudits en möjlighet att göra en bild, men det har inte funnits tid att söka fram bimotiv, rätt bildvinkel och perspektiv med mera. Jag tror att det med tiden blir allt lättare att identifiera de olika element som är möjliga att placera i bilden, och att på kort tid placera dem så som man finner önskvärt. En fråga om övning helt enkelt.
Visar fyra djurbilder där bimotivet faktiskt fått ta plats i bildytan. I någon eller några av bilderna är det rent av så att det inte är helt klart om djuret/djuren är huvud- eller bimotiv. Den första bilden med storlommen är en dubbelexponering i kameran. Bilden är från en Kolmårdssjö nu i augusti. Den andra bilden med ormvråken är från i mars och platsen var Kvillingeslätten utanför Norrköping. Den tredje bilden med kronhindarna är också en dubbelexponering i kameran. Bilden är från Sörmland, nu i augusti månad. Den fjärde och sista bilden med älgen är från Kolmårdsskogen i juni.
4 kommentarer:
Du har helt rätt i dina funderingar,känner igen det så väl,men precis som du skriver så sker ju saker och ting oftast väldigt snabbt,i.a.f vad gäller djurmotiv,men som sagt,träning och åter träning...bilderna du visar duger ju gott! och älgbilden är bara så bra. janne w
Roligt att höra att du tycker så. Tack så mycket Janne! :)
Den första bilden tycker jag du har fått två tydliga blickfång. Samt flera bimotiv. Fint komponerad och fin bild som helhet!
Tack så mycket Hannes! :)
Skicka en kommentar