En kvällspromenad efter arbetet. Solen var på väg ned och lugnet började sänka sig över skog och sjöar. En efter en tystnade fåglarna och vinden avtog. Sjöns yta blev åter stilla efter dagens alla krusningar. Plötsligt satt den bara där, i trädet, rakt framför mig. Ett kärt återseende!
2 kommentarer:
Tre fantastiska bilder på sparvugglan! Klockrent komponerat dessutom. Lite lustigt när han blundar på bild nr 2 - vilket den gör i förhoppning om att han/hon är osynlig. ;) Underbar serie, Gustav!
Tack så mycket Malin, det var snälla rader om mina bilder! Ja, kanske är det så, att ugglan likt ett barn stänger ögonen för att göra sig osynlig :D
Skicka en kommentar