måndag, januari 23, 2017

Ensam januari

Spanar över hygget,
som kom att bli mitt hem
Borde söka föda,
kolsvart redan fem.

Ensam där i tallen,
mitt rop det ekar vitt
Jag söker efter fränder,
att min ensamhet bli kvitt.

Våren är framför mig,
men ännu inget svar
Sökandet går vidare,
kanske i alla mina dar?
En bild från Kolmårdsskogen, januari 2017.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken underbar bild,

..
Och det verkar visst funka att kommentera med denna inloggningen, så jag får väl köra på den.

Anonym sa...

Mäh! Din blogg måste verkligen tycka illa om mig...ha ha ha!
Halva texten i kommentaren ovan försvann visst vid publiceringen.

Gustav Rappestad sa...

Tack Lena! :)

Gustav Rappestad sa...

P.S. Det är ingen orre... D.S.

Gustav Rappestad sa...

Nämen! Vad stod det där, blir jag nyfiken på att få höra... :/

Anonym sa...

Jag hade skrivit bl a att jag tyckte att det var en söt men sorglig dikt du fått ihop som är lätt att känna igen sig i.
Hoppas du inte legat sömnlös och undrar, ha ha ha!

Gustav Rappestad sa...

Tack så mycket Lena! Ja, lite sorglig kanske, men så såg ugglan också lite ensam ut där i den väldiga tallen.

Haha! Nej då... ;D