Spanar över hygget,
som kom att bli mitt hemBorde söka föda,kolsvart redan fem.
Ensam där i tallen,
mitt rop det ekar vittJag söker efter fränder,att min ensamhet bli kvitt.Våren är framför mig,men ännu inget svarSökandet går vidare,kanske i alla mina dar?
En bild från Kolmårdsskogen, januari 2017.
7 kommentarer:
Vilken underbar bild,
..
Och det verkar visst funka att kommentera med denna inloggningen, så jag får väl köra på den.
Mäh! Din blogg måste verkligen tycka illa om mig...ha ha ha!
Halva texten i kommentaren ovan försvann visst vid publiceringen.
Tack Lena! :)
P.S. Det är ingen orre... D.S.
Nämen! Vad stod det där, blir jag nyfiken på att få höra... :/
Jag hade skrivit bl a att jag tyckte att det var en söt men sorglig dikt du fått ihop som är lätt att känna igen sig i.
Hoppas du inte legat sömnlös och undrar, ha ha ha!
Tack så mycket Lena! Ja, lite sorglig kanske, men så såg ugglan också lite ensam ut där i den väldiga tallen.
Haha! Nej då... ;D
Skicka en kommentar