Idag visar jag tio nya dovhjortsbilder från ett par fina kvällar i mars månad. Kvällarna bjöd på ganska blandade bilder, där jag framförallt arbetat för att utnyttja ljuset på bästa sätt. Jag har försökt att inte fascineras alltför mycket av hjortarna, utan ibland också satt dem samman med andra motiv, som i bilderna två och tre med träd och stenar, eller i bild fem med regnbågen.
I bild två är det väl frågan vad som är motiv och bimotiv, kanske är detta en bild på ett fint solbelyst träd i första hand, snarare än en dovhjortsbild? I bild sex, en ganska platt bild kanske, går hjortarna på led, en enkel form av symbolik om strävan uppför, vilket linjerna i bilden hjälper till att förstärka, tänker jag. I bild sju provade jag en annorlunda beskärning, i ett försök att dra fokus till den vackra kronan, och grässtrået i munnen.
I bild nio har jag försökt att panorera med lite längre tider, med detta inlägg i bakhuvudet. Tycker inte att det blev så lyckat, jag inser i efterhand att jag borde ha försökt med längre slutartider för det jag ville uppnå. I den tionde bilden provade jag en lite lägre vinkel, för att betona hjortens kraftiga uttryck, där den går och betar i lugn och ro.
4 kommentarer:
Intressant att läsa dina funderingar Gustav och som vanligt en fin bildserie! Jag blir lite sugen att diskutera det här lite mer ingående vid tillfälle. Vi kanske helt enkelt får ta upp våra bilddiskussioner i något forum kring några teman eller så.
Variera huvudblickfång och bakgrund skapar dynamik i bilderna tycker jag. Det blir särskilt tydligt i en längre bildserie. Jag läste i en bok för några år sedan om den "klassiska National Geographics-bildserien och hur den var uppbyggd, med olika utsnitt: närbild, miljöbild m.m. Tycker att du får till en sådan dynamik i din serie. Du visar både enskilda individer och deras olikheter, men även hjorden och miljön. På mig fungerar det på så vis att jag bryr mig mer om hjorten för att jag får se mer än ett tight utsnitt av djuret. Levnadsmiljön är ju också en del av det som definierar djuret. (Om du förstår hur jag menar...) Kanske lite som man i gatufotosammanhang ofta avfärdar tele p.g.a. den tighta bildvinkeln, eftersom det ofta leder till att man plockar bort personerna ur miljön.
Bild tre tycker jag är väldigt fin och min blick vandrar mellan de olika komponenterna i bilden, utan att förvirra sig iväg från bildytan. Där tycker jag du särskilt väl har balanserat en bild med många blickfång.
Aja, du får ta mina reflektioner för vad de är. :-)
Oj, vilken lång och intressant kommentar du bjuder på Hannes. Tack så mycket för det! :)
Vad glad jag blir över att du ser en dynamik i bilderna som serie. Jo, visst har du rätt i att det spelar roll vilken del av miljön som visas i djurbilder. Det är så delar av känslan och helheten i bilden kan skapas, tänker jag. Det öppnar upp för oändliga möjligheter för fotografen, att visa just det man själv vill, genom de bilder man väljer att göra.
Tack så mycket för kommentaren, och extra glädjande att du hittade en liten favorit i serien också! :)
Du har verkligen använt kreativiteten på ett riktigt bra sätt! Gillar hur du testar gränserna, går ett steg längre. Stort pluss! :)
Tack så mycket Terje! Det blir jag glad av att höra :)
Skicka en kommentar