Den lilla paddan var en riktig bergsklättrare. Upp och ned över stock och sten klättrade den. Först efter att jag börjat jaga den med vidvinkeln på nära håll började den skutta ned mot ett stenröse, där den kunde gömma sig.
Den lilla lilla spindeln var inte rädd för vatten. När jag hade fotograferat den så sprang den rakt ned i sjön, bort i det mörka och okända bråddjupet. Båda de små djuren var nu ur sikte, och jag kunde återvända till brasans glöd, där grillkorven höll på att förkolna.
2 kommentarer:
Vilka pigga bilder! Det var min första tanke när jag såg dem. Vet inte riktigt vad det vill säga, men det var känslan jag fick.
Hehe, tack för kommentaren Hannes! :)
Skicka en kommentar