Du gamla al, med knotig stam,
och knippen med små hängen
Förtälj mig nu, varför just du
sänt suckar här från ängen
Tack för att jag, fick landa här,
i din väldiga trädkrona
Med vårens sång och muntra rop,
jag sökt mig en ny hona
Jag blir blott här, en liten stund,
mitt jordeliv går snabbt
Men du står kvar, än många år
i höst minns du mig knappt
En bild från Mullsjö, april 2015.
2 kommentarer:
Oerhört rörande bild och dikt... starkt.
Verkligen roligt att få höra att du tycker det, Malin. Stort tack! :)
Skicka en kommentar