Sent i söndags kväll blev det ett nytt möte med sparvugglan. Sent så tillvida att solen gått ned bortom horisonten, ersatts av skymning, och sedan kom skuggor och mörker fram...
Plötsligt på stigen hördes det välbekanta lätet, sparvugglan. Här nedan visar jag en bild av den (ja, i toppen av granen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar