När solen gått ned landar hökugglan ljudlöst, invid den stora gravstenen. Alldeles stilla sitter hon på en låg gren sprungen ur den väldiga boken. Långt, långt däruppe, på det färggranna himlavalvet, hänger månen och lyser. Jag håller andan och fotograferar...
2 kommentarer:
Så fint du beskriver denna upplevelse, och så mycket det gör för bilden. Vackert!
Tack ska du ha Lena! :)
Skicka en kommentar