Jordugglan har landat på strandängen i det höga och fjolårstorra gräset. En lång stund betraktar vi varandra. Den med sin allvarsamma och skärskådande uppsyn, jag med mitt fåniga flin. Plötsligt hör jag måsars skri från skyn. Ugglan kryper ihop och försvinner ur min syn, gömd i en av strandängens håligheter, i skydd mot de mobbande måsarna...
4 kommentarer:
Häftig upplevelse !
Det var det verkligen! Tack så mycket för kommentaren Lasse! :)
Vilken underbar stund det måste varit, och vilken blick den har, ugglan. Tänk att mobbare dyker upp lite varstans inte bara bland oss människor även om syftet är ett annat.
Väldigt fin bild på ugglan där den sitter och jag förstår precis vad du menar med fånigt flin i en situation som denna :)
Ja, den förtrollar lite grann, med sin speciella blick... :) Tack för den fina kommentaren Lena!
Skicka en kommentar