Jag står invid fönstret och blickar ut. Det går lätt att drömma sig bort från staden. Trots morgonluftens dis anar jag en trädlinje i fjärran. Det är förkastningsbranten som markerar Östgötaslättens slut. Ett berg reser sig ur marken, och Kolmårdsskogen tar vid.
Tankarna för mig dit, till tjäderns skog, den orörda och vilda. I drömmen finns det sådana platser kvar i Kolmården. Platser djupt in i skogen, som i många år välkomnat tjädrarnas spel om våren. Jag vill så gärna hitta en sådan plats, för att få en ny upplevelse och fler bildmöjligheter. Vi får se om lyckan står mig bi...
4 kommentarer:
Här verkar vi ha samma dröm...
Det gläder mig att höra! Drömmar är viktiga! :)
Har hittat några sådana platser här i Mullsjöskogarna... Men jag är den första att säga att det verkligen inte är lätt... Tjädern är en mästare på att gömma bort sig. Och ibland spelar de på platser som kanske inte är så fotografiska... Hittade en sådan spelplats mitt på en grusväg - med ett kalhygge till vänster och en gyttjig rishög till höger... ;)
Jag har några platser som jag tror mycket på. Vi får se under april och början av maj om jag haft rätt eller inte. Den spelplats du nämner låter minst sagt speciell, tror nog du kan göra spännande bilder där :D Tack för dina tankar!
Skicka en kommentar