måndag, september 14, 2015

Reflektionens årstid

Hösten har gjort sitt intåg; det blir av någon anledning naturligt att reflektera över det som har varit. Över den intensiva våren och sommaren, upplevelser, erfarenheter, lärdomar. Är det den klara luften som gör det lättare att ta ett steg tillbaka?

Varför känns det som om hastigheten minskar när sommaren tagit slut? Den explosiva känslan, när allt händer på en och samma gång, känns plötsligt fjärran. Kolmården tycks allt mer öde på människor. För var vecka som går blir skogen allt tystare i takt med att besökarna blir färre. Kvällsdopp och en stund vid eldstaden tycks nu inte locka särskilt många ut i naturen.

Försjunken i tankar börjar jag att reflektera. Hösten kan för många vara en återgång till det normala. Arbete, skola eller andra sysselsättningar är igång som vanligt. Men hösten och dess reflektioner kan också resultera i en omstart eller nystart i livet. Vad gör vi med vår tid? Vad dränerar oss på energi, vilka platser, situationer och sysslor? Vad är det vi brinner för, vilka människor trivs vi kring och vad är viktigt för oss i livet?


De fem bilderna till det här inlägget är samtliga från 2015.


"Motion pictures on my tv screen,
A home away from home, livin' in between
But I hear some people have got their dream.
I've got mine.

I hear the mountains are doin' fine,
Mornin' glory is on the vine,
And the dew is fallin', the ducks are callin'.
Yes, I've got mine."

– Neil Young

2 kommentarer:

  1. Hösten har nog blivit mer reflektionernas årstid, mer nu än förr... Vi blir årstiderna, vi följer dom olika känslorna. Vårkänsla, sommarkänslan, höstkänslan och slutligen vinterkänslan - och sen börjar allt om igen. Och igen. Det som förmultnar på hösten och som lägger sig till vila... sen vaknar allt än en gång när våren smyger sig på och sen kommer sommaren, värmen och dom långa nätterna. Jag har många gånger önskat att få gå i ide och vakna runt april månad... Men jag får ta allt som det kommer. För ljuset återvänder ju alltid. Mycket fint inlägg, Gustav och fantastiska bilder dessutom. Och Neil Young är kung.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycker jag också, och det beror nog inte bara på mitt blomstrande naturintresse, utan också på att åren går :) Visst kan jag också känna att det vore skönt att gå i ide, men samtidigt tror jag att jag faktiskt behöver höst och vinter. De har sin speciella charm och behövs för helheten. Vad vore vår och sommar utan höst och vinter och tvärtom? Tack så mycket för den långa kommentaren Malin, och all din uppmuntran! Neil, ja... en av de absoluta favoriterna! :)

      Radera