lördag, augusti 02, 2014

Par i fälthare

En övning i att dubbelexponera i kameran. Ett sätt att vara delaktig i bildskapandet och göra bilden spännande och fantasifull, eller ett hemskt ingrepp i uppgiften att kallsinnigt dokumentera hur saker och ting ser ut?

Par i fälthare, Norrköping (2014)

En mer diskret användning av dubbelexponering kan du se i bloggens första inlägg.

5 kommentarer:

Hannes Theander sa...

Det beror väl alldeles på syfte: konstnärligt eller dokumentärt/journalistiskt, men jag tycker det blev spännande.

Gustav Rappestad sa...

Tack! Jag håller helt med dig, det blir lite mer spännande. "Vanliga" bilder på harar finns många av redan, varför göra ännu fler? Jag kommer prova tekniken ytterligare framöver :-)

Hannes Theander sa...

Det tycker jag definitivt. Provade en del dubbelexponering själv i sommar. Såväl i dess mer återhållsamma form som ditt exempel som mer ingripande i skapandet av bild (fyren t.ex.). Allt har sin plats och det roliga är att utforska möjligheterna. Kom att tänka på en Bergmanfilm, minns ej vilken, där Bergman/Nykvist låter två ansikten smälta ihop vinkelrätt mot varandra (lite oklar beskrivning kanske, men jag får visa någon gång).

Mårten Lundgren sa...

Går det att dokumentera hur naturen ser ut?
Hur du än gör så kommer du alltid att se naturen genom dina ögon, inte sant?
Redan där har du gjort ett visst bortsållande av naturen. Att kunna återge den på ett objektivt sätt är jag säker på att ingen människa är kapabel till att göra. Därför tycker jag att det berikar mer om man skapar bilder genom sig och sina egna ögon. Det berikar även naturfotovärlden att få ytterligare ett perspektiv på saker och ting. :)

Gustav Rappestad sa...

Tack för din tänkvärda kommentar Mårten! Jag håller med dig. Objektiviteten, om den finns, är inte intressant. Tänk om alla gjorde likadana bilder, vad tråkigt det vore?! Det intressanta är hur olika vi ser saker och ting, och hur vi gestaltar det när vi gör bilderna.